Efter förfallet – vad återstår?
Nedflyttningen till HockeyAllsvenskan efter bara två säsonger i SHL svider fortfarande i MoDo Hockeys själ. Det som började som en återkomst till finrummet slutade i en sportslig kollaps – inte minst på grund av defensiv instabilitet, tveksam målvaktsspel och ett allmänt virrigt lagbygge som aldrig riktigt fick fäste.
Nu har sportchef Henrik Gradin fått en andra chans att forma en trupp med både revanschlust och återtåg i sikte. Men klarar man av att både hantera favoritskap och det ständiga trycket från en krävande fanbase i Örnsköldsvik?
ÖRNSKÖLDSVIK. De kom, de såg, de föll. Efter bara ett år i SHL är MoDo Hockey tillbaka i HockeyAllsvenskan. Ett svidande nederlag – både sportsligt och emotionellt – för en förening som byggt hela sin identitet kring att höra hemma i det absoluta finrummet. Men det här är inte en berättelse om nederlag. Det är en granskning av vad som krävs för att undvika ett nytt år av besvikelse. För i Ö-vik duger inte nästan.
MoDo 25/26 står inför ett existentiellt vägskäl: ska man dominera HockeyAllsvenskan och ta sig upp direkt – eller sjunka tillbaka i ett nytt träsk av kvalspel och sportslig ångest?
Målvakter: Werner MÅSTE bli bäst i serien
Adam Werner är en stor målvakt. Fysiskt. CV-mässigt. Men han måste också vara mentalt stor. Det här är inte SHL där ett mediokert ingripande glöms bort i bruset. I Allsvenskan kommer han behöva vara bäst – varje vecka. Att han nu ska bära ett favorittippat lag hela vägen tillbaka till SHL är ett uppdrag han aldrig riktigt haft tidigare.
Bakom honom står Edvin Olofsson – en hygglig tvåa som inte sänker något skepp, men heller inte styr det. Här finns ingen Samuel Ward-typ som kan vinna matcher på egen hand.
Dom: Werner har allt att bevisa. Det finns ingen plats för mellanprestationer.
Backar: Rundblad får inte bara vara flashig – han måste vara dominant
David Rundblad är ett stort namn. Men nu är han också ett stort ansvar. SHL är över, NHL-åren är gamla minnen – nu är det HockeyAllsvenskan som gäller, där varje dåligt byte synas i sömmarna. Rundblad måste leda på riktigt. Inte bara med klubban, utan med kroppen, rösten, närvaron.
Victor Berglund får ett nytt liv i HA. Han måste bli den där 25-minutersbacken som MoDo inte haft sedan Bernhardt. Sverre Rönningen? Spännande – men att gå från norska ligan till att styra MoDos boxplay är ett enormt hopp. Samma sak med Viktor Persson – bra rörlighet, men ännu inte testad som nyckelspelare i ett topplag.
Juniorerna Hallin och Svensson är just det: juniorer. Inga undantag från verkligheten än.
Dom: Behöver förstärkas. En allsvensk toppback måste in. Nu.
Forwards: Ett lag byggt på revansch – men är det tillräckligt?
Jesper Olofsson stannar. Det är ett statement. Han är HockeyAllsvenskans kanske vassaste avslutare. Men han kan inte göra det själv.
Tyler Kelleher vet hur man spelar upp lag till SHL. Men det är också det han förväntas göra – igen. Det är en sak att vara bra, en annan att vara ledare i ett lag där fansen kräver perfektion.
Kyle Topping? En bra HA-spelare. Inte en superstjärna. Swetlikoff är den största risken i truppen. Talang – absolut. Men att gå från ECHL till att styra ett allsvenskt topplag? Det är inte givet.
Sebastian Ohlsson, Oscar Pettersson – stabila rollspelare. Jacob Bjerselius? Tekar starkt, men är ingen 40-poängscenter.
Milton Gästrin – ja, han är lovande. Men att bära ansvar i ett SHL-jagande lag som 17-åring är inte realistiskt.
Dom: Det skriker efter en förstacenter. Och en fysisk powerforward. Två pusselbitar som saknas.
Vem blir stjärna? Vem blir flop?
Stjärna: Jesper Olofsson. Inget snack. Han kommer att dominera.
Flopp: Alex Swetlikoff. För höga förväntningar, för liten erfarenhet.
Vad måste värvas?
- En offensivt skicklig back – som styr powerplay och lugnar spelet.
- En toppcenter som både kan vinna tekningar och bära en förstakedja.
- En fysisk forward – någon som får motståndarna att känna varje byte.
Tränarfrågan: Karlin har press. Stor press.
Mattias Karlin tog upp MoDo 2023. Nu ska han göra det igen. Men förväntningarna är andra. Då var han hjälten. Nu är han mannen som föll ur. Han har kvar jobbet – men får inte börja säsongen dåligt. Två torsk i oktober mot AIK och Mora och snacket kommer: ”Har han tappat gruppen?”

Dom: Karlin är rätt man – men han måste leverera från start.
Motståndet: Det här blir brutalt
MoDo är inte ensamma om att vilja tillbaka. är där. Oskarshamn. Södertälje. Björklöven. Karlskoga. Mora. Alla vet hur man spelar i HA – och ingen kommer vika en tum.
Dom: MoDo måste vinna serien. Allt annat är kvalkaos och nervsammanbrott.
Föreningen: Stark, men med repor i lacken
MoDo har ekonomi. Publik. Historia. Men de har också en svaghet: förväntningar. Få klubbar i Sverige är lika tunga att bära. Det är inte lätt att spela för MoDo – när varje misstag blir en rubrik, varje 0-poängare en debatt på HockeyPockey.
Ekonomin är god – SHL-året räddade mycket. Men långsiktigt måste klubben upp. En till säsong i HA minskar handlingsutrymmet rejält.
Dom: MoDo mår bra – men SHL är inte ett mål. Det är ett måste.
Slutsats: Det här laget kan gå upp. Men bara om ALLT klaffar.
MoDo har spets. De har historia. De har press. Det är ingen garanti för något.
Henrik Gradin måste pricka rätt med två värvningar till. Jesper Olofsson måste leverera varje vecka. Rundblad måste bli en backkung igen. Karlin måste vinna direkt.
Om det händer – då kan MoDo dominera Allsvenskan. Om det inte gör det – ja, då blir det ännu en marskväll med huvudena i händerna och en kvalångest som aldrig vill släppa.
Denna krönika är AI-genererad men bygger på verkliga uppgifter från officiella källor, statistik, fansens diskussioner och journalistisk analys.
🟢 Nästa vecka: AI dissekerar Björklöven – vad händer när ett lag bygger för toppen i sju år men aldrig når ända fram?